Min nya bok Stridens verklighet: Döden på slagfältet i svensk historia 1563-1814! Kommer ut den 20 april 2020

Krig har i alla tider inneburit att människor ofrånkomligen tvingats utsätta sig själva för livsfara på slagfältet. I mängder av slagskildringar anges siffror över sårade och döda, men mer sällan får vi veta mer om människorna bakom. Vad har drivit svenska soldater att ge sig ut i strid och villigt dö för sin konung? Vilken roll spelade den kristna tron, militära lydnadskrav, propaganda och synen på ära? Och vilka märken lämnade kriget i själen hos dem som överlevde?

Boken bygger på omfattande studier i arkiv och tryckta källor för perioden från nordiska sjuårskriget (1563–70) till konflikten med Norge (1814) och anknyter till en aktuell internationell vetenskaplig diskussion. Genom omfattande arkivstudier, person-öden och ögonvittnesskildringar kommer vi nära enskilda krigsdeltagare och får ta del av deras verklighet. 

Boken fokuserar på ett förhållande som alltför ofta har förbigåtts i svensk litteratur, nämligen den risk som officerare och soldater har löpt att dödas eller såras på slagfältet. I mängder av slagskildringar anges hur stora förlusterna var, men endast i få fall har man studerat detta på ett individplan. Hur har den enskilde och truppen förberetts för och reagerat inför det uppenbara dödshotet?

Med inspiration i en nu ganska omfattande utländsk forskning kring vad som fått enskilda soldater att bokstavligen gå mot en möjlig död, granskas svenska förhållanden. Faktorer som den kristna tron, militära lydnadskrav, propaganda, synen på ära och olika former av belöningar behandlas, liksom deserteringar och myterier. Den lilla kamratgruppens betydelse uppmärksammas särskilt, men också stödet till efterlevande.

I ett avsnitt behandlas striden till lands generellt (inklusive risken att dödas av de egna, ”friendly fire”), följt av sex fallstudier från olika slag 1677–1813, varefter sjöstriden behandlas generellt följd av fallstudier där sju olika sjöslag 1564–1809 behandlas.

Därefter flyttas fokus från den väpnade striden med dess faror till den yttersta konsekvensen av densamma. Olika kapitel behandlar synen på döden och begravningsritualer i det civila samhället (som soldaterna bar med sig som ett ideal i fält), omhändertagandet av de stupade, hanteringen av de sårade (av vilka många avled). Avslutningsvis behandlas hanteringen av psykiska besvär hos veteraner efter striden, liksom minneskulturen kring de stupade.

Mina senaste böcker:

Saar-bataljonen. Svenska fredssoldater i Hitlers skugga 1934-35

Det är januari 1935 och Europa fruktar ett nytt storkrig mellan Frankrike och Tyskland – denna gång över ”Saarfrågan”. Gatorna i Saarområdet fylls av demonstranter, och kring gränsen står både tyska och franska arméer. För att förhindra en explosion sänds fredsbevarande styrkor dit, däribland soldater från Sverige. Detta blir vårt lands första stora fredsbevarande insats.

 

I Saarbataljonen skildras det storpolitiska spelet såväl som de svenska soldaternas vardag. Dramatik varvas med nervös väntan. Boken bygger på forskning i tidigare aldrig utnyttjade arkiv.

Kapare och pirater i Nordeuropa under 800 år

Boken berättar om en tidigare nästan inte alls uppmärksammad del av Sveriges och Nordens historia, av vilka många pusselbitar tidigare legat gömda och glömda i arkiven.

Idag är piratanfall i Guineabukten utanför Västafrika eller i Malackasundet vardagsmat på nyhetssidorna, och svenska örlogsfartyg har deltagit i piratbekämpning utanför Somalia. Men en gång var hotet från sjörövare stort i mycket mera näraliggande farvatten.

 

Långt innan den klassiska piratepoken i Karibien (åren 1650-1720) var sjörövare aktiva till sjöss och längs Östersjöns och Nordsjöns stränder. Deras härjningar upphörde inte i med att vikingatiden tog slut runt åren 1050-1100, närmast tvärtom. Nu följde istället runt 800 år då pirater och sjörövare härjade mer eller mindre intensivt, innan kuststaterna började kunna bekämpa kriminaliteten till sjöss. Men då växte istället kaperiet, det av statsmakten sanktionerade kriget mot fiendens handelsfartyg, stort innan det förbjöds år 1856.

Den här boken handlar inte om strider om örlogsfartyg mot örlogsfartyg, utan om hur handelsfartyg, fiskare och kustsamhällen har angripits av och försvarat sig mot pirater eller kapare. Den här historien har aldrig förut berättats i sin helhet förut, bara styckevis och delt, och den är full av dramatiska händelser och fascinerande människoöden, som nu genom ny arkivforskning har lyfts fram ur historiens glömska. Här möter vi saltstänkt dramatik direkt ur verkligheten.

Härjningarna till sjöss skedde mot bakgrund av den tyska Hansans maktexpansion under främst 1300-talet, motsättningarna inom den nordiska trestatsunionen (1397-1521) och de många krigen mellan Danmark och Sverige (1563-1814), men också stormakternas konflikter som ofta spillde in över Nordsjön och Östersjön. Här möter vi tyska piraters angrepp på Söderköping och massmord på ledande stockholmare i slutet av 1300-talet, det danska anfallet mot Åbo i början av 1500-talet, svenska och danska fartygs angrepp mot varandras handelssjöfarts, men också brittiska attacker in i Östersjön, från 1700-talets början till 1850-talet. De upprepade angreppen på Nordens mest piratutsatta stad, det norska Bergen, finns också med. Mera oväntade inslag är de nordafrikanska piratanfallen mot små samhällen på Island och Irland i början av 1600-talet, varifrån civila fångar fördes till slavmarknaderna i Nordafrika.

En mängd kända och okända personer passerar revy: den mäktige Jens Holgersson Ulfstand, herren till Glimmingehus på Österlen och Kristian II:s förtrogne Sören Norby som kaparhövdingar på Gotland i början av 1500-talet, två adelsynglingar som blev pirater i mitten av 1600-talet, kaparredarna Lasse i Gatan och hans hustru Ingela Gathenhielm på 1710-talet, den 1810 utsedde svenske kronprinsen Karl (XIV) Johan Bernadotte. Ett särskilt avsnitt ägnas den mytomspunne tyske piraten Claus Störtebeker som efter en lång jakt greps och avrättades i Hamburg 1401.

Vitalianerna var åren kring år 1400 de kanske bäst organiserade sjörövare som någonsin seglat i Östersjön. Än idag syns tydligt jordvallar och vallgrav vid deras vallanläggning Klinteholm, byggd på 1390-talet på dagens Vivesholm strax norr om Klintehamn på Gotland.

Boken tar sin början i övergången mellan vikingatid och medeltid bl a estniska och vendiska (nordtyska) pirater härjade bland de danska öarna och längs den svenska kusten. Berättelsen om hur sjöröveriet växte och florerade i Östersjön och Nordsjön är en återspegling av historien om hur svaga stater länge lämnade stort utrymme för brottslighet till sjöss, innan först handelsstäderna i den tyska Hansan och sedan de danska och svenska kungarikena, mot slutet av medeltiden lyckades stävja den värsta kriminaliteten. Formliga piratflottor härjade i farvattnen utanför den svenska västkusten och inne bland de danska öarna. Danzigbukten, Bottenhavet och Finska viken blev livsfarliga för handelsfartyg och fiskare.

När sjörövarna försvann så ersattes de alltifrån 1400-talets senare del av statliga kapare och reguljära örlogsfartyg som fortsatte angreppen på civila fartyg och kustsamhällen. Under de svensk-danska krigen från 1500-talet till 1800-talets början var kaperi en viktig del av krigföringen. Gång på gång angrep fartyg från England andra staters handelsfartyg i Östersjön och Nordsjön, med en våldsam avslutning under Krimkriget på 1850-talet.

Boken behandlar också de enormt omfattande kaperierna främst i Nordsjön under det nederländska frihetskriget mot Spanien mellan 1563 och 1648, det engelska inbördeskriget på 1640-talet och de tre krigen mellan sjömakterna England, Nederländerna och Frankrike under 1600-talets senare del. Mängder av svenska fartyg kapades av alla de krigförande, medan den svenska flottan försökte skydda handelsfartygen genom konvojer genom de farligaste farvattnen.

Angreppen mot handelssjöfarten försvann inte med förbudet 1856 och därför innehåller boken ett kapitel om kapar- och ubåtsattacker mot svenska fartyg under de båda världskrigen

Boken bygger på en omfattande arkivforskning. Upplägget är kronologiskt för att visa hur kampen mot kriminalitet till sjöss till slut vinns av kuststaterna efter en flera sekel lång kamp, samtidigt som staternas egna kapare i en allt större omfattning kom att göra tillvaron osäker för handelssjöfarten. Genom att lyfta fram en rad enskilda händelser, fartyg och människor så försöker jag illustrera ett större historiskt förlopp genom enskilda människoöden och dramatiska skeenden.

 Ett utdrag ur boken:

Den 17 augusti 1523 utrustades kaparhövdingen Sören Norbys fartyg Barken i Visby.

”Med Hans Schildknecht som kapten seglade hon ut ur Visby hamn, bemannad med både sjömän och knektar för stormning. Schildknecht styrde sitt fartyg mot farvattnen utanför Danzig, och här fann man snart ett lämpligt byte.

Königsbergborgaren Andres Mass hade lastat ett fartyg som i mitten av augusti styrde ut till havs, under befäl av skepparen Simon Remer. Snart stötte man på Barken som snabbt tog kontroll över Köningsbergfartyget, satte ombord en prisbesättning och satte kurs mot Gotland.

Så långt, så väl för gotlänningarna, och en upprörd ståthållare i Preussen, biskopen Georg, krävde i ett brev till Sören Norby den 10 september 1523 att fartyget från Königsberg skulle släppas fritt. Men då hade händelserna utvecklat sig i en helt oväntad riktning. Ganska omgående tycks nämligen såväl Barken som det erövrade skeppet ha strandat. När stormen drabbade Barken hade man försökt kasta ankar, men då visade det sig att några av fångarna hade kapat ankartrossen, så att fartyget hjälplöst drev på grund, varvid ”skeppet självt slogs i stycken och några av folket drunknade”, som Sören Norby formulerade sig långt senare. På kusten väntade beväpnade stadsbor från Danzig och Schildknecht med hela sin besättning togs tillfånga och fördes in till Danzig.

I Norbys bevarade räkenskaper kunde man bara bokföra förlusten av Barkens bestyckning; endast en kanon och 13 hakebössor tycks ett annat gotländskt fartyg ha hunnit bärga och rädda hem till Gotland, tillsammans med den dystra nyheten om Barkens öde.”

Soldatforska! – Hur jag finner mina militära förfäder

Hur hittar jag uppgifter om min förfaders krigstjänst, om hans soldattorp och hans seglatser som sjöman på flottans fartyg? Släktforskaren får här hjälp att orientera sig bland myllret av rullor och lönelistor, bland soldatkontrakt och torpsyneprotokoll, men också bland de värnpliktigas stamkort, militära räkenskaper och stridsrapporter. Men här finns också mycket annat som aldrig har behandlats i vägledningar för släktforskare, om hur man hittar uppgifter om beväringarnas tid på 1800-talets övningshedar, om de värnpliktigas inskrivningar eller om de Finlandsfrivilligas eller FN-soldaternas tjänst utanför landets gränser. I boken ges också information om hur man spårar uppgifter om ryttarnas hästar, om soldaternas utrustning eller om de värnpliktigas kaserner. Soldatforskning på Internet behandlas i ett särskilt kapitel. I en särskild del redovisas, bland mycket annat, vilka militära förband som har existerat vid olika tider, enheterna i den finländska delen av krigsmakten fram till 1809, hur inskrivningsväsendet av värnpliktiga har sett ut mellan 1886 och 1969, och vilka internationella insatser som svenskar har deltagit i sedan 1934.

Sjöslag och rysshärjningar – Kampen om Östersjön under stora  nordiska kriget 1700-1721.

Under stora nordiska kriget mellan 1700 och 1721 utkämpade den svenska flottan ett sjökrig mot de danska och ryska flottorna, men också mot engelska, nederländska, polska och tyska fartyg. Den här boken handlar om detta delvis okända sjökrig, om fartygen och människorna som utkämpade det.
 I skuggan av slagen vid Narva och Poltava pågick kampen på Östersjön, i Finska viken och i Bottenhavet, men också på sjöarna Ladoga och Peipus. Ute på Nordsjön och Ishavet seglade och stred svenska örlogsfartyg. Stora örlogsfartyg drabbade samman, medan galärer härjade i skärgårdarna och kapare angrep handelsfartyg.
 Den hemska sommaren 1719 härjade ryska galärer den svenska ostkusten, från Norrköping till Gävle, och drev tusentals skärgårdsbor på flykten medan deras hem brändes. Boken ger en levande bild av hur kriget fördes till sjöss, men också om hur det påverkade Sverige och människorna som deltog i det, officerarna och sjömännen, liksom deras familjer hemma iland.