Det stora nordiska kriget 1700-21 innehöll en stor mängd dramatisk, men kulmen i slagen vid Narva 1700, Poltava 1709 och Karl XII:s död vid Fredriksten 1718. Men i skuggan av dessa och en lång rad andra händelser som det skrivits hyllkilometer om så inträffade andra avgörande saker, som de svenska Östersjöprovinsernas fall 1710 och härjningarna av de svenska skärgårdarna 1719-22.

I min nya bok Mot Sankt Petersburg! Den karolinska arméns desperata kamp 1708 har jag dock valt att rikta sökarljuset mot ett helt annat och oftast förbisett område och den dramatik som utspelades där. Det svenska stormaktsväldet och dess fall i början av 1700-talet är ofta omskrivet, men i skuggan av Poltava och andra dramatiska händelser ägde längst i öster en mera bortglömd utveckling rum. Jag har länge varit intresserad av Ingermanlands svenska tid, och här är just denna stormaktens Sveriges östligaste provins händelsernas epicentrum. Det gjorde att händelserna de första krigsåren under Stora nordiska kriget fram till kulmen 1708 var väldigt lockande för mig att ta mig an.

Året 1703 tog historiens vingslag en ny vändning när tsar Peter I av Ryssland grundade Sankt Petersburg vid Nevamynningen.  Staden grundades på ruinerna av den just erövrade svenska staden Nyen på samma plats. I flera år försökte man från svensk sida utplåna Sankt Petersburg och dess växande flottbas Kronstadt, allt dock förgäves. Min bok ”Mot Sankt Petersburg” (Carlssons förlag) har jag beskrivit undersökt och analyserat kulmen på dessa ansträngningar i form av den operation som den finska delen av armén företog söderut längs Karelska näset, över Neva öster om Sankt Petersburg och vidare in i den svenska, men nu ryskkontrollerade Ingermanland. Centralt i boken är också en beskrivning av Nyen och den svenska provinsen Ingermanland, den kanske minst kända delen av det svenska stormaktsväldet.

Under flera veckors rörelser i Ingermanland och angränsande delar av östra delar av Estland förmådde man inte hota Sankt Petersburg utan överlägsna ryska styrkor pressade den svenska hären upp mot Finska vikens södra kust. Hit anlände i sista stund flottan och lyckades evakuera tusentals soldater undan en katastrof och före dem till Karelska Näset och vidare upp till Viborg. Operationen ledde inte till Sankt Petersbirgs fall eller den svenska arméns förintelse. Istället utspelades vad som skulle bli de sista mera omfattande striderna i det svenska Ingermanland.