I snart sagt alla länder som finns det ett militärt historiebruk, där historiska minnen, händelser och personer har har använts och uppmärksammats i olika syften. Inte minst minnet av de stupade i olika krig är centralt i sådana här sammanhang. Men även i det Sverige som förskonats från krig i drygt 200 år har det funnits och finns ett livaktigt historiebruk. Här har inte minst de omkomna under andra världskrigets beredskap har också uppmärksammats. En särskild roll spelar flygvapnets minneshall med namnen på de som omkommit i flygande tjänst.

Forskningen kring civlt historiebruk har länge varit en livaktig genre i Sverige, men desto mindre uppmärksamhet har ägnats åt det militära historiebruket. Därför har jag försökt beskriva och analysera hur detta historiebruk har sett ut och utvecklats under den långa fredsperioden från 1815 fram till våra dagar.

Det är en på ytan mycket spretig bild som framträder med både initiativ både centralt inom försvarsmakten och lokalt inom de olika förbanden. Här möter man olika typer av krigshistoriska forskningsinriktningar och museiutställningar, liksom mer konkreta uttryck som bevarande av troféer från krigen, segernamn på fälttecken, historiska namn på örlogsfartyg, minnesstenar, traditionsarv från olika förband och liknande. Inte bara segrar har uppmärksammats, även befälhavare som lidit nederlag, men efter en uthållig kamp mot en överlägsen motståndare har lyfts fram.

Krigen och slagen har uppmärksammats utan ett svenskt särdrag är också hyllandet, för att inte säga dyrkan, av de indelta knektar och båtsmännen och deras odlarmöda på sina torp har efter indelningsverkets begynnande avskaffande från 1901 kommit att hyllas, inte minst på förbanden.

I min nya bok Profession och tradition. Historiebruk i den svenska försvarsmakten från 1815 till idag har jag försökt hitta en del röda trådar i det militära historiebruket trots dess mångfacetterade uttrycksformer. Ibland utvecklas en tradition helt utan koppling till en specifik händelse. Ända sedan 1686 har det nästan alltid funnit ett fartyg i den svenska flottan som burit namnet Carlskrona efter den 1680 grundade örlogsstaden. Fem stycken fick namnet vid sjösättningen. Vid en serie namnbyten i flottan 1694 övertog dessutom ett fartyg stadens namn. Boken bygger på min egen och andras forskning om historiens roll i militär historieskrivning, officersutbildningen och på militära arkiv och museer.